Om drogtester i t.ex. skolan


1. Skolans arbete mot droger
Enligt artikel 33 i FN:s konvention om barnets rättigheter (den s.k. barnkonventionen) skall Sverige vidta alla lämpliga åtgärder, innefattande lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala åtgärder i upplysningssyfte, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika.

Skolans miljö skall vara drogfri. Skolan har också en viktig roll i arbetet med att bekämpa och informera om riskerna med droger. Arbetet mot droger, liksom övrig verksamhet i skolan, måste naturligtvis ske inom lagstiftningens ramar, varför det är viktigt att personalen i skolan känner till grundläggande regelverk i frågan.

I 1 kap. 2 § skollagen (1985:1100) anges bland annat att utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I utbildningen skall hänsyn också tas till elever i behov av särskilt stöd. Vidare ska verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar.

Av avsnitt 2.2 i förordningen om 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) framgår att skolan ansvarar för att varje elev som gått ut grundskolan har grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa och har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan. Enligt 2.8 i samma förordning har rektorn ett särskilt ansvar för att kontakt upprättas mellan skola och hem om det uppstår problem och svårigheter för eleven i skolan. Vidare har rektorn ett särskilt ansvar för att ämnesövergripande kunskapsområden som exempelvis riskerna med tobak, alkohol och andra droger integreras i undervisningen i olika ämnen.

Av avsnitt 2.6 i förordningen om 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) framgår att gymnasieskolans rektor har ett särskilt ansvar för att eleverna får kunskaper om riskerna med tobak, alkohol, narkotika och andra droger. Rektorn har även ett särskilt ansvar för att föräldrar får insyn i elevernas skolgång. åtgärdsprogram skall upprättas för de elever som behöver särskilt stöd.

1.1 Skolans information till elevernas föräldrar
I beslut den 18 februari 1997 med dnr 1324-1996 har Justitieombudsmannen (JO) uttalat sig om skolans skyldighet att informera vårdnadshavare till underåriga elever som misstänks missbruka narkotika. En sextonårig gymnasieelev hade skolkat och skolan misstänkte att eleven missbrukade hasch. JO framhöll det särskilda ansvar rektorn har för att föräldrarna får insyn i elevernas skolgång och kritiserade skolan för att inte ha underrättat elevens vårdnadshavare om frånvaron och misstankarna om missbruk. JO uttalade bland annat följande:

En förutsättning för att vårdnadshavarens insynsrätt ska bortfalla är att det kan antas

att den underårige lider betydande men om uppgiften lämnas till vårdnadshavaren.

[…] Det räcker inte att den unge finner det obehagligt eller tror att vårdnadshavaren

kommer att vidta åtgärder som han eller hon motsätter sig men som inte kan anses medföra betydande men för den underårige.

Om en elev är påverkad av någon drog och inte bör vara kvar i skolan, och inte heller är i akut behov av sjukvård, bör skolan ta kontakt med elevens vårdnadshavare innan eleven skickas hem. För att fullgöra sitt tillsynsansvar bör skolan då även se till att någon personal vid skolan överlämnar eleven till vårdnadshavaren. Under vissa förutsättningar kan polisen omhänderta en elev som är drogpåverkad. (Lagen [1976:511] om omhändertagande av berusade personer m.m.) Skolan har alltid möjlighet att ringa och rådgöra med polisen utan att röja de inblandade.

I gymnasieskolan blir de flesta elever myndiga. Det betyder att man inte utan vidare från skolans sida kan lämna ut sekretessbelagda uppgifter om eleven till vårdnadshavarna. För elever som fyllt arton år krävs antingen ett samtycke från eleven eller att skolan kommit fram till att det inte skulle vara till men för eleven att vårdnadshavarna fick del av uppgifterna. Uppgifter om elevens närvaro är i regel offentliga.

1.2 Skyldigheten att anmäla till socialnämnden
Enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) är rektorer, lärare, skolsköterskor och annan skolpersonal skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i skolverksamheten får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Anmälningsskyldigheten förutsätter inte att det är klarlagt att socialnämnden behöver ingripa utan även svårbedömda och obestyrkta uppgifter som tyder på detta ska anmälas. Som ett förtydligande finns i 1 kap. 2 a § skollagen en bestämmelse som hänvisar till socialtjänstlagens regler om anmälningsskyldighet.

Anmälningsskyldigheten inträder alltså redan om det framkommit uppgifter om drogmissbruk. JO anser att om en misstanke om drogmissbruk aktualiserar frågan om drogtest torde denna misstanke som regel vara så stark att anmälningsskyldigheten inträder redan innan ett eventuellt drogtest äger rum.[1] Anmälningsskyldigheten omfattar inte ungdomar som fyllt 18 år.

1.3 Polisanmälan
Någon skyldighet för skolans personal eller någon annan att polisanmäla en person som redan begått ett brott finns inte. Däremot kan man under vissa förutsättningar vara skyldig att anmäla om någon har för avsikt att begå ett allvarligt brott.
2. Rättsliga förutsättningar för drogtester
Drogtest är ett tvångsmedel som regleras i 28 kap. rättegångsbalken. Det uttrycks där som kroppsbesiktning, med vilket avses ”undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prov”. I dag avses blod-, urin- eller utandningsprov, men inom kort väntas en mer teknikoberoende lagstiftning. Kroppsbesiktning är ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten.

3. Beslut om kroppsbesiktning under tvång
Endast den som skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa får kroppsbesiktigas mot sin vilja. Då barn under 15 år inte kan dömas till fängelse – de är inte straffmyndiga – finns alltså inte möjlighet att drogtesta dem mot deras vilja. Som ett förtydligande av detta uttrycks i LUL, lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, att om någon är misstänkt för att före femton års ålder ha begått ett brott, kroppsbesiktning inte får användas.

I förarbetena angavs beträffande kroppsbesiktning att det praktiska behovet av att använda detta tvångsmedel framstod som ganska ringa. Vidare ifrågasattes det lämpliga i att använda kroppsbesiktning i fråga om barn som befinner sig i förpuberteten och i en känslig period av sin utveckling. I stället ansågs ett särskilt hänsynstagande till den personliga integriteten påkallat i dessa fall.

Av 28 kap. 13 § rättegångsbalken följer att förordnande om kroppsbesiktning meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Är fara i dröjsmål, får beslutet fattas av polisman, vilket är det normala.

Enligt Förordningen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (2 kap) är varje i den offentliga hälso- och sjukvården anställd läkare skyldig att på uppdrag av domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, enskild polisman eller länsstyrelse utföra kroppsbesiktning och på grundval av denna utfärda rättsintyg.

4. Frivilliga drogtester
Det som inte är förbjudet är tillåtet. Det är utgångspunkten med all straffrättslig lagstiftning. En civilrättslig princip är att det som sker frivilligt och i fullt förstånd, också är tillåtet. Dessa principer har dock undantag – vidtagna handlingar måste hålla sig inom lagens gränser.

Det finns inget uttryckligt förbud mot frivilliga (vårdnadshavarens samtycke) drogtester, vare sig av barn under 15 år eller övriga.

4.1 Drogtest av skolelever
Den allmänna hälsokontrollen för grundskole- och gymnasieelever är frivillig. Enligt 14 kap 3 § skollagen kan en elev i grundskolan åläggas att genomgå en medicinsk undersökning om skolläkaren, på förekommen anledning, anser det motiverat. JO har uttalat att en sådan undersökning antagligen skulle kunna innefatta urinprovstagning när skolläkaren finner åtgärden medicinskt motiverad, men att bestämmelsen däremot inte ger något utrymme för att ålägga en elev att genomgå drogtest i syfte att spåra förekomst av narkotika och därigenom få kännedom om ett eventuellt missbruk.

I ett beslut 1992 uttalade JO att urinprov som utförts i skolan inte varit lagliga, eftersom de inte varit medicinskt motiverade. I fallet hade skolpersonalen låtit elever lämna urinprov för att försöka fastställa vem som hade utfört ett ofog på skolan. JO lade vikt vid att åtgärden hade framstått som tvingande för eleverna.

4.2 Frivillighet
Justitieombudsmannen (JO) har i ett antal beslut uttalat sig om att det viktigt att skilja mellan sådana åtgärder som eleverna frivilligt går med på och sådana där de tvingas att medverka.

I ett ärende 1987 utvecklade JO frågan om skolans möjligheter att bekämpa drogmissbruk hos eleverna. I ärendet hade en skola, efter beslut av elevvårds-konferensen, genomfört urinprov på samtliga elever i en gymnasieklass för att utreda om någon av dem missbrukade narkotika. JO konstaterade först att det inte råder någon tvekan om att det är en angelägenhet för skolan att motverka elevers bruk av narkotika. Därefter betonades emellertid att det finns en skiljelinje mellan åtgärder som skolan kan vidta med elevernas samtycke, och åtgärder där eleverna tvingas att medverka. Eftersom skolan ifråga var en gymnasieskola, saknades allt lagstöd för att tvinga någon elev att genomföra undersökningen. JO menade också att det hade varit nödvändigt att kontakta varje elev särskilt för att understryka sakens frivillighet istället för att frågan togs upp på ett klassmöte.

Det finns inte någon bestämmelse som tillåter annan personal vid skolan att tvångsvis genomföra drogtester av skolans elever eller uppdra åt någon annan att göra så. För att kunna genomföra ett drogtest av en elev krävs därför ett tydligt samtycke från eleven. För elever i grundskolan krävs dessutom samtycke från elevens vårdnadshavare.

Eftersom medverkan i ett drogtest dessutom kan vara känsligt från integritetsskyddssynpunkt är det viktigt att frivilligheten från elevens sida inte bara är formell utan också upplevs som reell av eleven. Detta innebär att eleven inte av någon anledning får känna sig tvingad att genomgå drogtestet. En elev som inte vill låta sig drogtestas får alltså inte utsättas för påtryckningar eller repressalier från skolans sida, exempelvis hot om avstängning från skolan på grund av sin ovilja att genomgå drogtest.

Vad som betraktas som frivilligt måste avgöras i det enskilda fallet, men generellt understryks alltså att kraven på frivillighet är relativt hårda.

4.3 APU
På vissa arbetsplatser kan arbetsgivare och arbetstagare med hänsyn till säkerhetsskäl avtala om att arbetstagarna ska genomgå drogtest. Om skolan erbjuder en elev praktik eller arbetsplatsförlagd utbildning på en sådan arbetsplats skall eleven informeras om att det då kan krävas av eleven att han eller hon genomgår drogtest innan beslut om placering tas.

[1] Socialstyrelsen har gett ut en handbok som bland annat innehåller allmänna råd om

missförhållanden enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen. Handboken, som har titeln

Anmälningsskyldighet om missförhållanden som rör barn, finns att läsa på Socialstyrelsens webbplats www.socialstyrelsen.se.